paranoidbunny

Alltså. Ja, det finns alltid två sidor.

Jag orkar inte med sånt här.

Men idag har jag köpt nya kaninöron. WHOA. Det blir till att ha dem på 8:ornas Nobelfest ^^ Hoppas inte att lärarna ratar dem. >_< Jag hade kaninöron i skolan förra året. Lärarna blev inte särskilt glada.

"Nej, det är en huvudbonad!"
"Va? Nej.. Det är ett diadem med öron"

Efter några dagar kom de fram till att jag fick ha dem..
Och jag frågade min bildvikarie om jag fick ha dem på hans lektioner..

"Sålänge jag tycker att det du har på dig är snyggt, så får du ha vad som helst" xD Lol

Han var i för övrigt jätteskön. Han såg på animé och läste manga.. Så jag fick spela massa animéintron och jpop samt jrock på våra bildlektioner..

ÅH.. Längtar till vårterminen.. Biiiiiildlektioneeeer <3
Jag känner inspirationen flöda xD
MÅSTE MÅLA NU.. OKY BIBUY

Geez.. Jag har inte tänkt på att jag svarar hur jag mår psykiskt när folk frågar hur jag mår.. Och hur jag avfärdar med ett "Bra"..
För jag mår inte alltid bra, men jag säger det ändå..
Idag var jag hemma, för jag mådde dåligt..
En lärare ringde hem och frågade hur jag mådde och jag svarade "Öh.. Bra"

-"Va? Bra? Jaha.. Det är väl lite sisådär?"
-"Va?.. Jaha.. Ja..."

^^;;

Urban Outfitters har öppnat här nu. :D

Röda Kvarn Cinema,
Biblioteksgatan 5.

Åhå~
Det blir till att kolla förbi när jag har tid över.. Blir väl dock inte förrän i nästa vecka. .__.

Fyfan vad illa jag mår. Jag är helt matt i hela kroppen, huvudet och ända in i själen.

Imorse vaknade jag vid fyra-tiden. Vaknade uppochned igen, precis som igår. Iaf så kunde jag inte somna om, utan mådde halvdåligt och var vaken fram tills att jag skulle upp.
Eftersom jag hade SO-prov idag så vågade jag inte be mamma om att få stanna hemma för illamående, hon skulle trott att jag hade velat slippa undan provet. (Jag vill ju iofs aldrig ha ett prov, pest och pina. Helt förståeligt)
Första lektionen på morgonen var gymnastik. Så jag åkte till Rotebro Station för att möta upp med klassen där.
7:55.. Vi tar tåget som går 8:02 och åker till Sollentuna simhall.
Yay, dags att ta på sig sin bikini och att inte känna sig tillräcklig och för första gången känna sig rundare än nödvändigt! \o/

Uppvärmningen blev 300 m sim.
- 200 m bröstsim
- 100 m ryggsim

Det var 25m-längder, så man fick simma, vända, simma, vända.
- 8 längder bröstsim
- 4 längder ryggsim

Till en början var det rätt så mysigt, trots mitt illamående. Tror faktiskt att jag mådde rätt bra där, ett tag.
När jag kom upp ur vattnet blev jag dock yr och kände mig mer illamående än tidigare.
Jag var med på genomgången av livräddning och sa sen att jag inte pallade med något mer.

"Ja, du var ju iaf med på genomgången och det var ju viktigt. Jag ser att du ser väldigt matt och blek ut."

Lol, jag är alltid blek. That's my thing, jag blir inte solbränd. Jag tål inte sol, får soleksem. >_>
Anyways, i duschen så domnade mina fötter bort och det var inte en mysig känsla. Lite som den där vanliga stickiga känslan av att foten somnat, fast den här gången stack det inte till lika mycket.. Det var som om något bara petade på min fot.

Jag åkte hem därifrån. Kom hem hit och åt lite. Min mage har gnällt sen jag vaknade imorse, så jag tryckte i mig 4 rostade smörgåsar, 1 laktosfri yoghurt, lite äppeljuice och några pepparkakor..

Efter det lade jag mig i sängen, med alla kläder på, under mitt täcke.
- Big mistake
Jag vaknade upp för inte mer än 20 minuter sen och var sjukt varm. Hade fått ett sms av Giv.

Han är på Netgame nu. Och han kommer hit ikväll. Jag hoppas att jag får tid till att plugga, känner verkligen att jag behöver det.
Jag vet inte varför, men jag känner mig rätt så deppig. Måste vara att jag mår illa.
Igår var allt frid och fröjd..

Man blir ganska intetsägande och extremt tråkig av att vara deppad, men ändå så blir man automatiskt väldigt djup. Det är mycket som händer. Som om livet försöker pigga upp en på så sjuka vis som att ge en andra egenskaper när man saknar uppskattning för små, små saker.

(Jag gjorde en konstpaus och passade på att hämta vatten)

Man försöker inte bli någon annan än den man är, man blir någon annan än den man är.
Det är ganska läskigt faktiskt. För lite mer än ett år sedan så var jag sjukt glad, konstant. Jag var den som muntrade upp alla deppiga, studsade runt, kramades så att folk tröttnade på kramar, pratade nonstop.
Har jag bara blivit smittad av någon annans depression nu eller har jag verkligen ändrats så mycket?





Gymnasiemässan är nu på fredag. Längtar faktiskt dit. Ska försöka hitta andra skolor än Södra Latin.
Det känns som om jag låst fast mig vid att gå där.
Jag vet inte varför, men jag vill verkligen, verkligen gå där.
Jag vill gå Natur, och den inriktningen av Natur de har på Södra Latin intresserar inte mig så mycket faktiskt.
Allra helst vill jag gå estet, att måla, fotografera och bara läsa intresseämnen hela dagarna.
Men jag vill få ut något av allt också..
Estet är dock bortvalt för mig. Bara tanken på att behöva lämna in ett arbete för bedömning, för att komma in på skolan, ger mig ångest.
Ska jag ge efter för viljan att läsa där jag vill läsa eller ska jag ge efter för viljan att läsa det jag vill läsa?

Smartast vore ju att läsa det jag vill läsa, men ändå.

Jag är trött, och vill gå i ide. Men det går inte, för vi har skola. >_< Och så gör inte människan sånt. :/
Om du tycker att jag är för gnällig..
- Jag håller med! Men jag bryr mig faktiskt inte
Jag skriver endast för mig själv, endast för att få ut mina tankar som annars skulle driva mig till vansinne.

OKY BIBUY

Seriöst.. Mitt liv har blivit klarare men har det blivit bättre?
Jag hoppas det..

Just nu sitter jag och stirrar rakt in i skärmen.. Jag gör verkligen ingenting.
Eller jo.. Jag funderar över varför jag bloggar.
Jag vill självklart ha uppmärksamhet. Vilket jag inte får och därav det sega bloggandet..
Jag vet inte om jag bloggar för min egen del ens. Det är inte precis som om jag känner mig lättad över att jag fått skriva om mina tankar osv.. Känner mig mest tom inför det.

Och jag har knappt några tankar att skriva om känns det som.. I undantag för denna gången uppenbarligen.


Dessutom går mitt liv på loop känns det som. Samma sak hela tiden.
Och återigen står jag tom inför det. Jag vet inte vad jag ska göra faktiskt.

Well. Nu ska jag återgå till det vanliga. I think. Vara kass på att plugga, vara allmänt intetsägande och bara lata mig.

Haha. Jag känner mig mer kass nu än vanligt efter det här blogginlägget. Ha...ha >_>''

Tänkte bara smyga in ett litet inlägg där jag skriver att jag faktiskt inte tror att du bryr dig om mig.
Du försvann och nu tycker du inte om mig längre. Du bara låtsas.

Eller kollar alla på Öppna Kanalen just nu?
Där de visar något kyrkogrejsimojs.
En fransk, mörk snubbe som är helt nuts och snackar om Gud.
Brevid honom står en annan mörk snubbe, som översätter vad han säger på franska till svenska.


OJ. Nu kommer en musikvideo för den kyrkan också. De måste vara storsatsare..
För de som har program på Öppna Kanalen är oftast någon Kurdisk Talkshow. Man förstår ingenting .__. Subtitles ftw!





"Zion Church"
De är rika, tror jag. :)