Små saker som gör mig glad och avslappnad
- Att gå någonstans utan att behöva bära på någonting alls
- Att sitta på pendeln med solen i ögonen och lyssna på musik
- Att träffa mina bröder
- Att lyssna på Dashboard Confessional när det är vår
- Att tåg/flyg/buss till vänner
- Att titta ut genom fönstret när jag flyger
- Att sitta i mitt fönster och dingla med benen
- Att bocka av en "must do"-punkt
- Att sitta på räckena vid Långholmen
- Att gå en promenad, utan paraply, i regnet
- Att beta av gamla avsnitt i Lost
Knasigt, knasigt
Just nu testar jag lite nytt.
Öh, det är långt, lååångt från färdigt, men här är något myselimys mellan det gamla och nya.
Btw, bloggen är inte särskilt myselimys i IE 6.0, för IE suger.
Så skaffa Mozilla Firefox eller åtminstone IE 7.0
Öh, det är långt, lååångt från färdigt, men här är något myselimys mellan det gamla och nya.
Btw, bloggen är inte särskilt myselimys i IE 6.0, för IE suger.
Så skaffa Mozilla Firefox eller åtminstone IE 7.0
Längtan och sorg
Jag kom på något, nu när jag satt och läste.
Var det bara jag eller fanns det fler barn som fantiserade om att man dog när man var liten?
Att man dog i antingen hjältemod eller sorg, och lämnade efter sig en hel klass, sörjandes.
Det gjorde iaf jag, väldigt ofta.
Tankarna blandades ut med förståelsen att jag aldrig skulle få för mig att göra något sådant. Att rädda någon annans liv framför mitt eget, att begå självmord för att jag inte skulle kunna stå ut med tanken av att inte få vara tillsammans med den där söta killen som gick i min klass.
Men ändå så var det så tillfredsställande att föreställa sig. Tänka sig att hela klassen sörjde just mig.
Att just jag var en så bra människa, att alla ångrar de ögonblick de inte tillbringat tid med mig eller tillägnat mig uppmärksamhet.
Men så kom jag på att jag var som alla andra. Jag lever och jag är underskattad.
För en dag, då ska ni få se. Alla ska tycka om mig.
Var det bara jag eller fanns det fler barn som fantiserade om att man dog när man var liten?
Att man dog i antingen hjältemod eller sorg, och lämnade efter sig en hel klass, sörjandes.
Det gjorde iaf jag, väldigt ofta.
Tankarna blandades ut med förståelsen att jag aldrig skulle få för mig att göra något sådant. Att rädda någon annans liv framför mitt eget, att begå självmord för att jag inte skulle kunna stå ut med tanken av att inte få vara tillsammans med den där söta killen som gick i min klass.
Men ändå så var det så tillfredsställande att föreställa sig. Tänka sig att hela klassen sörjde just mig.
Att just jag var en så bra människa, att alla ångrar de ögonblick de inte tillbringat tid med mig eller tillägnat mig uppmärksamhet.
Men så kom jag på att jag var som alla andra. Jag lever och jag är underskattad.
För en dag, då ska ni få se. Alla ska tycka om mig.
qwerty
Lol, kom hem från Polen ikväll.
På torsdag är det tydligen Studscon, och det är inte en jävel som minns att jag bad dem att fira min födelsedag med mig. Det är inte en jävel som minns att jag fyller år.
Jag tror att min födelsedag, möjligtvis, möjligtvis, kommer att kunna suga mer än förra året. (:
lalalallalallalaaa~~
"JAHA!"
"Ojsan!"
"Nu minns jag!"
"...Förlåt..."
- Ja eller hur ^^
På torsdag är det tydligen Studscon, och det är inte en jävel som minns att jag bad dem att fira min födelsedag med mig. Det är inte en jävel som minns att jag fyller år.
Jag tror att min födelsedag, möjligtvis, möjligtvis, kommer att kunna suga mer än förra året. (:
lalalallalallalaaa~~
"JAHA!"
"Ojsan!"
"Nu minns jag!"
"...Förlåt..."
- Ja eller hur ^^