De

De bråkade igen. Och jag låtsades som om jag inte hörde, men jag har aldrig varit bra på att stänga ute ljud.
Men jag har alltid varit bra på att ge sken av något, att jag inte känner något.
"Jag kanske borde flytta."

Någon sätter ett stängsel där. Och man bara tänker "Men gör det då! Ta slut på lidandet."
Varför inte hoppa över stängslet och se varandra från en annan vinkel?
Och jag står där uppe och undrar vilken sida jag ska hoppa ned på.

Det är synd om mig, för det är synd om dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback